sunday.

Idag är det kanske lite bättre. Jag tänker fortfarande på incidenten väldigt mycket och jag har ångest över att allt hände när allt annat var helt perfekt. De har helt enkelt förstört våra minnen från kvällen. Det är det som gör mig mest sur. Att jag sedan litade på dem helt och hållet är en helt annan femma. Jag undrar om det verkligen kommer bli så att de sväljer sin stolthet och gör det dem ska göra efter ett misstag. Gottgöra personen och be om ursäkt. Jag undrar det ja. Gör man någonting sådant tror jag inte man har "balls" nog att stå för det.

Jag vill bara åka iväg nu och ska prata med några kompisar uppåt landet..

Men som sagt, lite bättre idag och som klyschan säger:
Tid läker alla sår. Vilket faktiskt är sant i psykologisk mening iallafall.


Jag vill tacka alla mina underbara vänner som VAR på festen och gjorde det till en magnifik dag & kväll. Jag ska försöka radera de sista timmarna ur minnet och behålla resten.

Mikaela, Michelle, Rasmus, Tobias, Flygare, Hammar, Elin, Thea, Johanna, My, Gabriella, Mimmi, Matilda, Titti, Niclas, Julia, Josefine, Paula, Mathilda, Pontus och Henrik. Ni är underbara! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0