Karma?

När ska alla de goda ting som man gör varje dag delas ut? Jag vet att man inte ska klaga på hur livet är. För om man är frisk och mår bra plus att man har människor kring sig som älskar en så ska man vara tyst. Men vissa har det lite lättare för sig och får inga motgångar. Men jag ska faktiskt inte klaga där heller. Det enda som går emot mig är kärleken. Jag försöker vara snäll mot alla människor jag möter. Nya som gamla och dessutom försöker jag hålla kontakten med alla. Men ibland blir man besudlad.

Jag hoppas inte att mina tankar blir verklighet när det gäller en viss mardröm som jag har. Att den klump som sitter i magen inte behöver användas utan flyts ut för att vår vänskap är så pass stark! Men man vet aldrig. Dagar förändras och likaså gör livet. Jag kan helt enkelt inte annat än hoppas. Hoppas på dig, på oss. Att det vi byggt upp även står för alltid. Jag litar på dig.

Nog om det. Jag har det bra som det är. Men jag hoppas verkligen att jag ska kunna blicka framåt och hitta en man som verkligen ger mig hän. En kille som gör allt för mig. Det är kanske det som gör ont också. För det är det jag vet att du hade gjort - om du hade älskat mig. Varför gör du inte det?

/ M

RSS 2.0