när mitt hjärta gick i kras för ? gången.
Jag ville ta det lugnt för att hitta en balans för att veta om det var något att satsa på. Jag ville inte bli sårad igen. Jag skulle hitta ett bra sätt att kunna ge och ta i detta förhållande. Han var dödskär i mig och när han sedan tröttnade på att vänta på mig så hade jag äntligen hittat den här balansen och ville verkligen försöka. Nu har det gått två veckor med tystnad och vi har träffats ute med mycket intimitet och kärlek. Alla ord som sas alla uttryck som visades. Jag trodde jag betydde mer till några sms igår. Jag har inte varit så förkrossad tror jag. För jag är verkligen kär, kär o åter kär. Jag kan inte ens tänka mig någon annan kille. Jag äcklas av dem! Det var DU som kom fram till mig, det var du som talade... hur vacker jag är, hur stolt du hade varit med mig sidan om dig. JAG är ju här?
Jag trodde jag var trygg, kunde lita på dig och visa min kärlek gradvis. Men det var tydligen inte nog och det fanns inte tillräckligt med tid för att utveckla en stark kärlek från din sida. Du fick din prinsessa och den tjej som alla ligger och "runkar till" men aldrig får. Du har henne nu och vad händer då? då vill du inte ha förhållande och känner ingen kärlek längre. Jag börjar därför undra, tyckte du verkligen om mig?
Men efter vad du har visat senast i lördagsnatt, när du sitter och säger att "min röv" är så satans snygg och att du är den enda som får röra den. Att du kommer fram till mig och kysser min hand och mina läppar framför alla mina vänner, inte en och inte två, utan flera gånger när du vet hur mycket de står bakom mig i denna process. Hur mycket skit du har satt ut mig för och hur mycket jag har gett för att detta ska fungera. Jag vet att jag förtjänar det bästa, men just nu är det bästa - endast dig.
Jag mår illa av tanken att du inte tycker om mig mer efter allt det vi har gått igenom, allt det som vi har utsatts för. Jag som har stått där vid dina sida varenda gång du har tagit ett fel steg, med motivation, inspiration och peptalk. Jag tror aldrig att jag kommer kunna förlåta mig själv för att jag blev kär i dig, aldrig någonsin. Du fanns som ett skyddsnät och jag gick på det. Man kan inte vara kär i en person och sedan bara sluta, speciellt inte när den andra personen äntligen förstått sig på vad kärlek är.
jag trodde jag betydde mer för dig, men nu går jag under ytan. hejdå!
